lördag 9 juni 2012

Dag 19. Ålabodarna (5 km)



(Foto: Högt tryck vid glasskiosken i Ålabodarna.)

Det tog stopp redan efter en timme. Vindarna ökade snabbt, till 8-13 m/s i rak motvind, redan före lunch. Det är helt meningslöst att försöka ta sig fram i sådant väder. Då är det bättre att slå dank i Ålabodarna, äta glass och snicksnacka med lokalbefolkningen. Och att spara på kroppen.

Det är märkligt hur smärtan förflyttar sig från dag till dag, ibland från timme till timme. Ena stunden nacken, i nästa stund handleden eller ländryggen. Och ständigt denna högerarm ... i morse vaknade jag redan klockan sex av att det värkte ovanligt mycket i axeln.

Man tycks vänja sig vid att det gör ont. Avgörande är dock att inte dra på sig dåligheter i form av inflammationer i muskel- och senfästen, då kan det vara "tack och hej". Det är viktigt att vara varsam med sig själv.

Så ... tack vinden och tack Ålabodarna, för den trevliga dagen på land och för alla timmar i "påtvingad" vila och osmärta.

Vinden brassar på. Tältpinnarna sitter i marken. Munnen är full av godis.

3 kommentarer:

  1. Skitbra skrivet! Tack för dina informativa skriverier. Finurligt och humoristiskt formulerat. Där ligger Strindberg i lä. Lycka till under färden och var rädd om högerarmen.

    Peter Hagström Stockholm

    SvaraRadera
  2. Hej, allesammans.
    Måste tipsa dig om de rökta bröderna i Ålabodarna. Fantastiskt goda smörgåsar och toscakaka. Missa inte detta !

    SvaraRadera
  3. Ibland kan påtvingade "vilopauser" trötta, men du tar dig ändå fram totalt sett. Kända och okända möten lättar upp. Hoppas vindarna blir mer tillmötesgående.
    Hälsningar
    Lennart B

    SvaraRadera