Dag 45. Storholmen (31 km)

(Foto: Kokontakt av tredje graden, strax före midnatt på Kymmendö.)

Den ena rymdkossan skrämde jag upp i ett träd, de andra två njöt av övertaget ... stirrade med sina magnetögon och gjorde växelvisa, udda närmanden mot min kajak. Det var helt oacceptabelt.  Men jag var halvt paralyserad, knappt vid medvetande.

De ville abducera mig, föra bort mig med en laserstråle till deras rymdskepp och åka rakt opp i rymden. Men jag svarade nej, "jag paddlar en del kajak nu". Det blev tyst.

Medan dödläge rådde började vi håglöst fota varandra ur konstiga vinklar. Först då rymdkossa nr 1 kom ned från trädet - och började bete sig som en helt vanlig rymdkossa - kunde vi återuppta samtalet på allvar. De verkade förstå, faktiskt, och tog sedermera det gemensamma beslutet att lunka vidare, över hagen, in i natten.

Morgonen efter, dvs i morse, var allt som vanligt igen. Paddling i motvallsvind, kajaken rörde sig knappt framåt. Jag blev tvungen att ändra färdplan, gick norrut längs Nämdös västsida för att få någorlunda skydd för vinden.

Med 6-9 m/s rakt in i Långvik, på Nämdös norrsida, fick jag viken helt för mig själv, för en långlunch och två timmar i den vedeldade bastun. Mycket varmt. Och underbart härligt.

När vinden hade lagt sig något gick färden vidare till kajakuthyraren och allkonstnären Gun på Solberga gård. Ett trevligt återseende. En kopp kaffe och två stora kanelbullar slank ner, innan jag slutligen tog mig fram till dagens nattläger på Storholmen, vid Runmarös nordöstra sida.

Allmänt om kokontakt: Varje anarkopaddlare med öppet sinne kommer förr eller senare att stå öga mot öga med en rymdkossa. Ha då is i magen! Och låt dig inte lockas med in i skogen med löften om hallonsaft och självlysande karameller.