(Foto: Riksröse 59.)
Tårarna rann längs stranden vid Lilla Trutskär i morse. Och länge längs det spegelblanka havet i förmiddagsljus, nästan hela vägen fram till Virtakari Udde vid Torne älvs utlopp. Sedan kom tomheten, saknaden, lättnaden ... och den överväldigande lyckan.
Klockan visade 16:35 då jag la handen på Riksröse 59, efter 75 dagar i havskajak runt hela Sveriges kust, från Svinesund till Haparanda. Jag var framme. Och min resa var över.
Nu ska jag närmast försöka hantera en kraschlandning in i civilisationen. Det är dags att svälja det stora blå pillret, lämna den storslagna verkligheten och kliva tillbaka in i den bedövande bubblan. Jag är rädd.
Om framtiden vet jag intet, i lä vid Storbådan. Dricker lite vatten. Spänner blicken i havet. Tar sats. Och kastar mig sedan ut bland vågorna.
Vem du än är som läser detta, ett stort tack för att du har gett mig av din tid, för att du har "lyssnat" på både viktiga och helt oviktiga ord. Och ytterligare ett speciellt tack till alla er som längs min resa har skrivit vänliga och uppmuntrande hälsningar i kommentarsfälten. Det har verkligen gett värme i mitt tidvis kalla och fuktiga tält.
Om några veckor kommer jag att lägga ut ett större fång foton och filmer här, liksom en trave sammanfattande tankar kring allt det som jag har haft ynnesten att få uppleva. Välkommen tillbaka då.
Och slutligen, ha en fortsatt fin sommar, var du än befinner dig. Låt oss hoppas på medvind hela vägen, eller åtminstone över den första fjärden!
//Ola Höiden
Den 4 augusti 2012