måndag 9 juli 2012

Dag 49. Tögen (42 km)



(Foto: Grått och ganska tomt på havet.)

Enligt mannen på bryggan brukar Tögengubbarna vara vänliga, oftast. Han menade trollen på ön. Så nu ligger jag här i mitt tält, cirka sex kilometer sydöst om Öregrund, och undrar när trolleriet ska sätta igång.

Det har varit en dov dag. Inte bara på grund av vätan i tältet, grånaden på himlen, den märkliga tomheten på havet och den malande motvinden i ansiktet ... utan också på grund av den f.d. översten av första graden.

Mitt i förmiddagsglassen på Bergby gård öppnade jag för första gången på länge en dagstidning, och landade direkt på debattsidan. Enligt den f.d. översten av första graden är det på tiden att Sverige rustar upp, eftersom ryssen när som helst kan invadera Sverige. Kanske även norsken och dansken?

Hotet växer hela tiden. Vi måste nu mothota med råge och pumpa in ytterligare miljarder i försvars- och vapenindustrin för att känna oss trygga igen. Alla är otrygga just nu.

Plötsligt kändes dagen väldigt grå, liksom världen. Jag slog ihop tidningen, åt upp glassen, gick ned till kajaken vid stranden och paddlade vidare i min förtrollade sagovärld ... med insikten att jag har mer gemensamt med gårkvällens levnadsglada sniglar än med den f.d. översten av första graden.

Efter några tusen paddeltag var jag tillbaka i den positiva lunken. Översten bortglömd. Hav, öar och en stärkande eftermiddagsfika. Inte ett enda hot eller mothot någonstans, fred överallt.

Värt att veta om världen: Den är ofta inte så som vi tror att den är. Men den blir precis så som vi vill att den ska bli.

1 kommentar:

  1. Hej Ola,
    Oj vad långt du har kommit! Ditt liv verkar så mycket mer spännande än mitt - jag var ute i skärgården för någon vecka sedan och inte mötte jag någon rymdkossa... det behövs nog en paddlar som du för att locka ut dem. Och du, köp inga mer dagstidningar - din värld verkar liksom lite mer äkta än dagstidningsvärlden. Ledsen att jag missade dig när du paddlade förbi härutanför och nu lär jag inte hinna segla ifatt dig. Lycka till på den fortsatta färden!!

    Katarina R

    SvaraRadera