tisdag 10 juli 2012

Dag 50. Ängskär (38 km)



(Foto: Morgonlugn på Tögen.)

Dagen började med en lugn paddling in till Öregrund. Konditoribesök, påfyllning av matförråden och inköp av loppisbestick för tio riksdaler. Nu kan jag äta någorlunda "civiliserat" igen.

På vägen ut från Öregrund roade jag mig med att fundera över olika känslor av trygghet och otrygghet, utifrån en femgradig skala. Vid fem är det supertryggt, kav lugnt på vattnet, solen skiner och du sjunger att "nu är det gott att leva, på en sommardag ...". Vid noll är känslan av trygghet nere på just noll, du krisar och du ligger troligen snart i vattnet.

När skalan var färdigtänkt tänkte jag troligen på något annat, eller på ingenting alls. Jag var på väg norrut, direkt öster om Forsmarks kärnkraftverk. Bottenhavets böljor rullade in. Men läget var under kontroll och tryggheten en trea.

Jag såg på avstånd hur vågorna bröt högt på flertalet ställen vid grynnor och rev, både intill land och långt ut i havet, vid den nordligaste delen av Forsmarkspassagen. Oron satte sig i kroppen. Och när jag närmade mig brytningarna ytterligare gick tryggheten spikrakt ned på noll.

Plötsligt befann jag mig mitt i ett totalt kaos. Vågorna kom in från alla håll. Inga utvägar. Det enda jag kunde göra var att försöka möta vågorna (från just alla håll) och hålla mig på rätt köl. För första gången på dessa 50 dagar gav jag sjöräddningen en tanke. Jag hade aldrig kunnat ta mig upp i kajaken på egen hand just där och då.

Paddlingen gick i frenesi, allt längre ut mot det öppna havet, med någon slags förhoppning om att kaoset skulle upphöra där ute. Och ... till slut ... det upphörde. Plötsligt kom jag ur vad det nu var jag hade hamnat i. Men de "normala" tunga vågorna fortsatte rulla in.

Tankar efter kaoset: Prognosen för Forsmark sa 2-3 m/s. Är det möjligt? Ska det vara så här resten av färden upp mot Haparanda?

När jag gick i land vid Ängskär befann jag mig tydligen på en camping. Här är jag nu. Och för en stund sedan berättade campingägaren att det har gått två meter höga vågor i Gävlebukten idag, med 13 m/s i vinden. Prognosen sa 2-3 m/s.

Med andra ord, goda nyheter för mig och min framtida trygghet.

PS. Täckningen har blivit allt sämre de senaste dagarna. Framöver kan det troligen komma att dröja mellan mina inlägg här. Inget att oroa sig för.

2 kommentarer:

  1. Ola!
    Låter läskigt - var rädd om dig!! Jag önskar dig perfekt kajakväder och de absolut bästa förutsättningarna för din fortsatta tur uppåt kusten mot Haparanda! Vädergudarna borde visa sig från sin bästa sida. Kramar mamma

    SvaraRadera
  2. Kan det vara kylvattenutsläpp från kärnkraftverket som mötte vågorna som rullade in från öst och skapade denna "vågiga" miljö?

    SvaraRadera