Dag 51. Långsand (48 km)

(Foto: Bottenhavet och jag.)

Med dubbla lager av moln kan inte dagen bli annat än grå, tredje dagen i rad. Men framåt eftermiddagen ljusnade det något och himlen blev successivt allt mer blå, på något enstaka ställe.

Dagens stora frågetecken - förutom just den grå himlen - var passagen över Lövstabukten. Skulle jag eller skulle jag inte? Gena alltså. Forsmarkskaoset satt fortfarande kvar i kroppen.

Från toppen av ön Storbådan kunde jag se ut över bukten. 20 minuter till närmaste, räddande stenbumling norrut. Inga vita gäss, en avtagande vind och goda prognoser. Grönt ljus. Och egentligen var det nog inget att "bråka om", åtminstone inte jämfört med två timmars sträckpaddling över Skälderviken eller fyra timmar över Laholmsbukten. Men jag har blivit allt mer försiktig under äventyrets gång, i takt med de oförutsedda "dåligheterna" som har dykt upp längs kustbandet.

Det blev en behaglig och relativt snabb paddling i sydvästliga frånlandsvindar. Efter en timme hade jag passerat Själstenarna, Hättan och Kniven ... och var framme vid Skötgrund på andra sidan bukten.

Nu blev himlen ännu mer blå. Och när jag kom fram till Långsand bjöds jag inte bara på en sandstrand, en badbrygga och en sol för blöta kläder, utan också på en gulblå solnedgång som avslutning på dagen.

Dagens tråkiga nyhet är att min gode vän, norrmannen Laurence Östlie, avbryter sin paddling runt Sverige. Det känns tråkigt och lite tungt. Men Laurence, jag ser fram emot att få träffa dig igen efter sommaren!