lördag 2 juni 2012

Dag 12. Ringenäs (22 km)



(Foto: Tillfälligt nattläger vid Krokstensviken, ett par kilometer söder om Steninge.)

Klockan nio igår kväll pressade jag ned mig själv i kajaken, redo att ge mig iväg. Utbrytningsförsök från Boabjäret alltså. Vindarna och vågorna var äntligen lugna. Och SMHI lovade fortsatt lugn över natten och in på nästa förmiddag (dvs idag). Det var en fin kvällspaddling, med månen framför mig och en svagt skymtande solnedgång bakom mig. Men ett ordentligt oväder följde mig samtidigt längs kusten. Åskan gick en mil bort. Till slut vågade jag inte fortsätta längre, taxade in och slog upp tältet på en betesmark vid Krokstensviken. Somnade.

När klockan ringde fem på morgonen blåste det mer än "planerat". Men det lugnade sig successivt (just då) och klockan sju satt jag åter i kajaken. Färden gick i gott mod och i godan ro (nästan i alla fall) förbi Haverdal ... men sedan började stöket. Två olika balansakter på två olika vågtoppar var två för mycket. Jag var alldeles för långt ute, ville inåt för att så småningom runda udden som skulle blotta ett Ringenäs i någorlunda lä. Efter cirka en halvtimmes "inåtpaddling" befann jag mig i höjd med Skälvik utanför Villshärad, på uppgrundande vatten och med mer eller mindre osynliga undervattensstenar som krydda. Nu var det inte långt kvar till Ringenäs. Men vågorna var svåra.

I en djup vågdal tio meter framför mig blottas plötsligt en bautasten, med ögonmått ungefär stor som en bil. Jag försöker gira tvärt åt höger, med både paddel och roder, men inom loppet av några sekunder är jag framme, på väg nedåt ... sätter vänster paddelblad rakt på stenen - doink - och lyfts samtidigt av en räddande våg upp över stenen, ser den försvinna utefter min vänstra sida och under mig. När jag kom i land på stranden vid Ringenäs 20 minuter senare var jag underligt torr i munnen. Och knäsvag. Varma kläder på, tältet upp, ner i sovsäcken. Klockan var bara halv nio på morgonen och jag hade fått nog för idag.

Nu ska jag välja mina väder med större omsorg. Jag stannar helt enkelt i Ringenäs tills det blir 30 grader i skuggan, en stor sol och kav lugnt. Först då väntar den respektingivande Laholmsbukten.


2 kommentarer:

  1. Jag fastnade också i Skälvik under min paddling förra året så jag vet precis hur det känns. Ta det lugnt bara, när vädret lugnat ner sig så är det inga problem att korsa Laholmsbukten.

    /Peter

    SvaraRadera
  2. Mikael Tengroth4 juni 2012 19:47

    Ola vilka jäkla utmaningar! Jag såg havet i helgen från Göteborg. Det var inga lustiga vågor som slog in, och jag tänkte på dig. Du må ta det skickelig roelig!
    /tengroth

    SvaraRadera