måndag 4 juni 2012

Dag 14. Ringenäs (0 km)



(Foto: Strandkryp.)

Hur vet man om man är på väg att bli ett strandkryp? När det är sand i nästet, i sovpåsen, i kastrullen, i födan, i kåsan, i nosen, i munnen? När man ägnar sig allt mer åt att trakassera förbipasserande strandbesökare med märkliga frågor och obehagliga utfall? Du klibbiga påhäng, du infektuösa ohyra. Jag måste snart besprutas med något.

Jag var på vippen att pysa vidare sent igår kväll. Vindarna lugnade sig något, huvudvärken släppte och humöret gick mot det bättre. Men en sista koll på den lokala väderprognosen för området kring Skummeslöv, inne i Laholmsbukten, visade på 5-9 m/s och västliga vindar för natten. Det kan innebära just 5 m/s och därmed rimliga paddlingsförhållanden. Men det kan lika gärna innebära 9 m/s (eller mer), alltså tuffa tag och mindre marginaler, inte minst i nattmörkret. En dålig idé.

Jag tog en nattamacka och kröp ned i min sandiga sovpåse. Fullmånen låg på tältet, havet dånade, rethostan kom tillbaka. Efter en stund somnade jag in för natten, till Bob Dylans "You ain't going nowhere". 

Som det ser ut nu ska det inte lugna sig förrän tidigast onsdag. Med andra ord, jag är inblåst. Och jag är inte ensam. Den norske HBB-paddlaren Laurence Östlie sitter tydligen fast vid Hovs Hallar, på andra sidan Laholmsbukten.

Ja, det är bara att vänta. Tid finns.


2 kommentarer:

  1. Håll ut, sommaren är snart tillbaka.
    Du måste tänka på alla som med mig gläds åt dina härliga kommentarer i bloggen :-)
    Lycka till med den fortsatta paddlingen.
    //Peter

    SvaraRadera
  2. Kan du inte ge fyr till en skickelig båle, kanske göra någon form utav offer på stranden? Läsa några ord på gudomlig ingivelse och fäkta med armarna mot havet som en skugga mot elden?

    När jag läser dina inlägg gör jag det med andan i halsen och nyfikenheten är stark. I mycket känner jag igen mig: sinnesstämningen och som jag tolkar in mellan raderna, och mycket känns att jag inte upplevt själv alls, egentligen det mesta, och att det är första gången genom din inlägg.

    Glöm nu heller inte att förvarna lite om och när du närmar dig storstaden på den östra sidan. Jag lämnar allt, jobb, familj, bostadsrätt och pensionsinbetalningar och möter dig i solnedgångens Rödlöga.

    /ya Tengroth.

    SvaraRadera