Dag 56. Rönnskär (39 km)

(Foto: Här utfördes inspektionen.)

En hade pipskägg, en annan var överdrivet solbränd och en tredje sjukligt obstinat.

Mitt i natten fick jag besök av tre kommunpolitiker från Hölick. De skulle göra en inspektion av mitt lägerliv på stranden. Efter en lång rad konstiga frågor beslöt de sig för att rätt och slätt avhysa mig, eftersom jag fulsov mitt i ett naturreservat.

"Då har ni inte sett skylten där borta, som ger mig rätten att tälta här en natt", kontrade jag. Men de gav sig inte, framför allt inte den obstinate dåren utan pipskägg.

Innan jag helt insåg inspektionens allvar befann de sig alla tre mitt inne i mitt två kvadratmeter stora tält. En integritetskränkning och en ohållbar situation, förstås. Och sedan somnade de, till råga på allt.

Där satt jag, uttryckt i den ena absiden, beskådandes de tre gott sovande kommunpolitikerna från Hölick ... och tänkte: "Vad stort jag bor."

I morse var alla spår av inspektionen borta. Det blev en lång sovmorgon och därefter en lugn förmiddag i Hölick. Ländryggen och de stela händerna fick tid att mjukna, liksom nordanvinden.

Först klockan två satt jag i kajaken. Och strax därefter inleddes en två timmar lång kamp med en tröstlös motvind och lika tröstlösa motvågor längs Hornslandets östsida. Kampen var så ihärdig och koncentrerad att jag nästan höll på att missa Kuggörarna. Men just där och då la sig märkligt nog vinden platt, den gav upp på målsnöret. Jag vaknade upp ur kampen, girade vänster, gled in genom en minitunnel, kom ut ur mörkret ... och fick uppleva Hornslandets norra sida. Jaha.

Ja, sedan paddlade jag ännu mer, men nu med vinden i ryggen och tröstlösheten bortblåst. Väderläget hade helt bytt skepnad och jag fick en fin kvällspaddling upp till Rönnskär.

Hornslandet är historia.