(Foto: Morgonfiske i Bottenviken.)
På två smörgåsar står man sig inte långt, maximalt till Ratans lilla gästhamn och därefter på svaga ben med svajiga steg till gästgifveriet 100 meter bort. Energin var slut, men lunchbuffén var stor och god och precis vad jag behövde. Liksom rabarberkompotten som efterrätt.
På detta står man sig desto längre. Med lite tur och med viss medvind når man de facto ända till den fina stranden på nordvästra sidan av Kungsön, efter tre timmars paddling och med krafter kvar. Men med ett begynnande sug efter dagens första fika.
Ja, den där medvinden, den var snarare en vind snett bakifrån, från sydost. Den tilltog under eftermiddagen men höll sig inom rimliga gränser. Gammalt groll glömt, idag gungade vågorna och jag i samklang. Nästan transcendentalt.
Våg in från höger, högerblad ned, lyft uppåt, skjuts framåt. Våg ut från vänster, vänsterblad ned, balansera, räta upp. Så där höll det på i några timmar, ändå tills vågorna och jag tillsammans nådde fram till Långskäret. Ett fullkomligt transcendentalt nattläger. Aktuellt i detta nu, historia i morgon.
En havsbadare frågade mig igår var jag kommer ifrån. Den frågan kan ju förstås ha många olika svar, men implicit avsågs mitt senaste nattläger. Jag mindes inte just då, fick svara "några mil söderifrån, på någon ö".
Det är ju så många platser nu, så många öar, så många tältnätter. Varje passerad plats förpassas direkt till historien ... resan fortskrider och nya platser väntar, varje dag. Svinesund till Bissen och allt däremellan - dag ett - känns oerhört avlägset, som om flera år har passerat sedan dess. Varje dag innehåller en oändlighet.
Och så många hav, bukter, fjärdar och vikar. Kvarkarna är nyligen lagda till historien, liksom Bottenhavets stök och bök i det närmaste. Nu paddlar jag tydligen i Bottenviken.
Bottenviken är en väldigt stor vik. Nästan transcendentalt stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar